Snökaos och eldröksproblem
Här om dan, i förrgår för att vara med exakt så drog det in stormbyar här hos oss. Under natten var det riktigt illa, starka vindar som slängde med sig snö och kyla. Inne i huset känner man sig dock trygg, skyddat bakom väggar och framför en sprakande varm eld från öppenspis - mysigt.
Nä.. Tyvärr varade denna frid ej så länge, det var viss snöstorm och vindarna låg på - åt fel håll så det ylande monstret av rena vindkrafter nöjde sig inte med att leka och härja ute där den hör hemma, nä den letade sig ner genom skorstenen, trängde undan all eldrök ner längs dess skorsten och lät röken fly undan ut i hela sovrummet. Brandalarmet tjöt ilsket och vi vaknade med ett ryck (eldstad = ca 2 meter från säng, samma mått mellan säng och brandalarm).
Trots vårt eldande och elementet på max så var det som vanligt svinkallt i huset, trots detta så upp i bara nattlinnet och öppna ytterdörren för att vädra (gissa hur kallt det var! Hade bara ett överkast svepandes om mig då pojkvännen behöll båda täckena då han fösökte vädra bort luften från brandalarmet.
(bilden är på Nova, fotot togs efter händelsen)
Precis när larmet började tjuta och innan jag tagit mig upp såg jag Nova som satt sig upp ur sin bädd och kollade frågandes upp mot mig. Detta var andra gången stackarn fått höra det där brandalarmet (hon är bara tre månader gammal och redan varit med om två tjutande alarm). Jag minns första gången det hände, jag visste att jag inte nådde knappen för att slå av alarmet och jag såg visserligen att det inte var något farligt (brandalarmet var för känslig den gången). Jag hade greppat tag om hunden och var påväg fly ut från huset för att skona hennes öron.
Innan jag var ute lyckades pojkvännen tack och lov få tyst på elendet.
Hon är endå förvånadsvärt lugn i sånna här lägen, Nova altså. Ett högt gällt skrän fyller hela omgivningen och det enda hon gör är att kolla på mig och fråga vad vi ska göra och hur vi ska agera i en sån här situation. Precis som valpar ska göra så kollar hon av med ledaren vad det är som gäller.
Tillbaka till elden och dess rök, denna gång hade vi eldat friskt, det var så mycket ved det fick plats och detta för att vi skulle få det lite varmt, nu ville vi bara få släckt detta elende. Inte mycket vi kunde göra, det var ej synlig svart brandrök i huset i alla fall (så illa blev det aldrig) så vi överlevde ju vara kvar i rummet (hela huset stank rök). Dock vågade man inte somna om innan man vet att saken ej kommer bli värre. Det sved i ögon och hals samtidigt som vi båda är mycket medvetna om rökens farlighet och det blir mer av den.
Någon timma senare lugnade elden ner sig och vi försökte släcka den med... Aska (man tager vad man haver), detta fick det att röka lite men lågorna försvann. Mer vädring och kalla rysningar genom kroppen sen kunde man somna om...
Vädrade dagen efter på morronen, sen långa vädringar ef. jobbet och nu äntligen är stanken väck... Låt oss nu hoppas vi slipper fler stormbyar över oss
Nä.. Tyvärr varade denna frid ej så länge, det var viss snöstorm och vindarna låg på - åt fel håll så det ylande monstret av rena vindkrafter nöjde sig inte med att leka och härja ute där den hör hemma, nä den letade sig ner genom skorstenen, trängde undan all eldrök ner längs dess skorsten och lät röken fly undan ut i hela sovrummet. Brandalarmet tjöt ilsket och vi vaknade med ett ryck (eldstad = ca 2 meter från säng, samma mått mellan säng och brandalarm).
Trots vårt eldande och elementet på max så var det som vanligt svinkallt i huset, trots detta så upp i bara nattlinnet och öppna ytterdörren för att vädra (gissa hur kallt det var! Hade bara ett överkast svepandes om mig då pojkvännen behöll båda täckena då han fösökte vädra bort luften från brandalarmet.
(bilden är på Nova, fotot togs efter händelsen)
Precis när larmet började tjuta och innan jag tagit mig upp såg jag Nova som satt sig upp ur sin bädd och kollade frågandes upp mot mig. Detta var andra gången stackarn fått höra det där brandalarmet (hon är bara tre månader gammal och redan varit med om två tjutande alarm). Jag minns första gången det hände, jag visste att jag inte nådde knappen för att slå av alarmet och jag såg visserligen att det inte var något farligt (brandalarmet var för känslig den gången). Jag hade greppat tag om hunden och var påväg fly ut från huset för att skona hennes öron.
Innan jag var ute lyckades pojkvännen tack och lov få tyst på elendet.
Hon är endå förvånadsvärt lugn i sånna här lägen, Nova altså. Ett högt gällt skrän fyller hela omgivningen och det enda hon gör är att kolla på mig och fråga vad vi ska göra och hur vi ska agera i en sån här situation. Precis som valpar ska göra så kollar hon av med ledaren vad det är som gäller.
Tillbaka till elden och dess rök, denna gång hade vi eldat friskt, det var så mycket ved det fick plats och detta för att vi skulle få det lite varmt, nu ville vi bara få släckt detta elende. Inte mycket vi kunde göra, det var ej synlig svart brandrök i huset i alla fall (så illa blev det aldrig) så vi överlevde ju vara kvar i rummet (hela huset stank rök). Dock vågade man inte somna om innan man vet att saken ej kommer bli värre. Det sved i ögon och hals samtidigt som vi båda är mycket medvetna om rökens farlighet och det blir mer av den.
Någon timma senare lugnade elden ner sig och vi försökte släcka den med... Aska (man tager vad man haver), detta fick det att röka lite men lågorna försvann. Mer vädring och kalla rysningar genom kroppen sen kunde man somna om...
Vädrade dagen efter på morronen, sen långa vädringar ef. jobbet och nu äntligen är stanken väck... Låt oss nu hoppas vi slipper fler stormbyar över oss
Kommentarer
Trackback
