Klantig idag
Senare började saker gå snett, bråkade med jobbets traktorskopa som bara hamna snett och tog tid, i och med att jag körde traktor så var Nova tillsammans med Bjarki (den andra vovven) i ett tomt stall för att vänta på mig (han håller sig undan traktorn men jag vet inte hur det är med valpen min). Dessa två vovvar smet senare ut varefter jag fick knuffa in dom igen. Strulade med lite annat och det blev bara en kvarts övertid, sen skulle jag handla och egentligen komma hem direkt efter jobbet för att rasta mammas hundar - lite stressigt men jag tog inte åt mig.
Senare efter att ha varit hemma och inte gjort nått (därefter inte gjort nått galet) så gick jag ut och upptäckte att en dörr eller nått var öppen på bilen eftersom lampan där inne lyste. Gick och öppnade ena dörren och stängde den med en lätt duns, sen testade jag den bakre dörren och denna gång med pekfingret i dörrspringan - Ajjjjjiii
Okej klämde fingret, fråga mig inte hur man kan vara så klumpig att man lägger fingret precis där man ska smälla igen själva dörren, fingrarna borde ju lixom vara på utsidan av dörren tillsammans med händerna då man knuffar dörren men nä nä - vet ej hur men jag lyckades...
Eftersom jag fick ett ruggigt litet jack i fingret så fick jag plåstra om och sen fortsätta med maten (som jag glömt bort). Skulle vända på baconen i stekpannan då jag (med baconen i gaffeln) skulle förhindra att det slutade koka över (gjorde ris till vovven som är lite.. risig i magen). Skummet kokar över och pyser ut över stekplattan och baconen råkar av någon anledning flyga från gaffeln ner på den skitiga spisen (ja, jag erkänner jag glömde rengöra den då jag skulle >_>) ohygieniskt... Får riset att lugna ner sig och gör sen ett försök i att rädda baconbiten, detta slutar med att den glider ifrån och glider ner från spisen för att landa på golvet. Ha! Jag lyckades fånga den innan dess... Men ursh, den lär inte smaka gott med tanke på vart den varit... Sen böjde jag mig med tallriken i hand och tappar därför två till långa bitar samtidigt som riset börjar djäklas igen.
Gjorde lite ägg till, rätt så odramatiskt förutom att ett ägg redan var trasigt och att jag blev kladdig efter att ha knäckt de jag skulle ha till maten. Skulle sen spela dator medan jag åt och det var så trångt att det knappt fick plats, inget att dricka - slut i kylskåpet, förutom en proviva nånting som låg och tryckte i ett hörn.
Aja annars gick de mästa väl förutom att jag brände mig på riset när jag smakade det och nu börjar jag känna att det kliar i ögonen (klappade en av katterna hos mamma rätt mycket, trots allergi... och det straffade sig).
Japp det var det, så mycket har inte hänt idag faktiskt, brukar hända dubbelt så mycket (i alla fall på klumpighetsdelen). Men kände för att skriva om idag endå.
Vad och hur drömmde du inatt?
Jag kan inte sluta fascineras av det här med drömmar, varje gång vi kommer in i djupsömnen kommer dessa drömmar, sen om man minns dom eller ej är en annan femma. Jag älskar mina egna drömmar ofta är dom både fantasifulla och äventyrliga (finns såklart undantag), vad jag inte förstår är vart dom kommer ifrån.
Det sägs att man drömmer om sånt man upplevt under dagen eller minnen sen tidigare. Men stämmer detta alltid in? Är allt vi drömmer minnen som bara blir ihop blandade lite?
Ett exempel som tyder på att det kan vara ihop blandade minnen är en dröm där jag åkte bak i en limousin tillsammans med Yuna (FinalFantasy X) och kämpat med ett monster (från FinalFantacy filmen) som var i ett oändligt stort rum som man kom in i genom en lucka mellan baksäterna - knäppt
När jag var mindre så hade jag en dröm där jag bland annat flög helikopter, jag som aldrig varit i en tidigare eller ens tänkt tanken, Men visst jag kanske undermedvetet tänkt mig in i tanken då jag sätt sånna i luften. Men i en annan gammal dröm så stötte jag på en människa, eller nä han var inte det trots att han såg ut som en kraftig man. Han var dessutom oslagbar och med stelt ansikts utryck och han bar solglasögon. Han rörde sig "lugnt" gående och ingav sådan respekt. Själv tyckte jag han var jätteläskig, han var nämligen efter mig.
Terminator såklart, låter precis som honom. Jovisst men inte har man sätt någon film som terminator då man gick lågstadiet, inte jag i alla fall, så vart kom det ifrån egentligen?
Har hänt att jag ibland drömt att jag varit en annan person, inte alltid med min egen personlighet utan en helt annan människa med egna egenskaper, vänner och öden, personer som jag inte alls känner till eller vet någon som påminner om. Har varit med om knäppa saker som att fly med en skoter under sommartid, bli jagad av pirater vars kapten har ljusgrå mjukisbyxor eller drömt att jag varit i en dröm (många uppvaknande innan jag är vaken på riktigt och varje gång tänkt "det var bara en dröm")
Ibland har jag drömt att jag kan flyga, jag har inte bara flugit utan även känt av vinden, viktlösheten och friheten. Det finns drömmar där jag fallit från flera hundra meters höjd men har i de lägena varit mer farsinerad än rädd över ödet. Vart har jag fått flygandet ifrån, jag är varken intresserad av flygning eller typ fallskärmshoppning (nog för att det nog vore en upplevelse). Men i drömmen får jag sån passion för det. Kan det hända... att drömmar ibland visar minnen och upplevelser från ett tidigare liv? Om vi nu tror på sånt, jag själv vet inte.
I drömmar kan man uppleva många saker som känslor och egna tankar och ord, men de senaste åren har jag även börjat känna i mina drömmar, känner av trycket då jag är i en hiss som faller neråt, slag mot kroppen då jag blir knuffad eller klämd. Nu vet jag även med säkerhet att jag drömmer i färg. Mina drömmar börjar bli allt med verkliga.
En märklig sak är att jag vid några få tillfällen haft kontakt med min riktiga kropp medan jag drömt. Som exempelvis igår så manade jag min riktiga kropp att röra benen fortare då jag hade problem med att springa snabbt i drömmen. Jag kämpade starkt med viljan och fick sen känna inpulser ner i mina ben på den kropp som sov. Jag kände skillnad på min drömkropp och den jag hade sovandes i verkligheten.
Är det vanligt att man drömmer i färg, under drömmens gång är medveten om att "det här är en dröm", att man är någon annan människa, att man känner smärta då man gör illa sig?
Drömmarna är fantastiska men oj vad många frågor dom lämnar efter sig =P
Döp din hund
Dock tog det flera månader av fundering (funderade redan innan valpen var i magen). Som vissa (inte alla) uppfödare så ska hundarna från kullen följa ett tema, kan vara allt mellan kändistema, pastatema eller som i mitt fall, bokstavsordning. Okej, jag ska ha en tik och detta på bokstaven B, Hur lätt är det att ge en tik ett "B" namn då jag personligen tycker det låter maskulint, namn som Bamse, Bruno, Bonzo osv. men visst det finns B namn för flickor Brunhilde (och min valp blev svartvit..), Blenda, Barbie. Okej alla låter inte maskulina men dom faller endå inte mig i smaken (inget emot er som har B-döpt era hundar).
Kanske inte ett namn, man kan ju ta ord eller meningar istället. Okej nu skriver jag första spontana namnen jag kommer på: Banan, Blueberry, Born to be special, Baby, Bizzy, Bolltokig, Badanka, Ballalajka. Suck nä inget sånt passar, antingen har dom ingen som hälst anknytning till hunden (måste det det?) och meningar; även som stamnamn (som får vara långt) blir för långt...
Tillslut fann jag ut ett namn Beyla, ett fornordiskt namn (passande, vi bor ju i norden och jag är intresserad av forntiden -bingo!
That´s it!
Eller?
Nä så lätt är det inte, nu då man funnit ut ett namn ska man ta emot all kritik från dom som inte gillar namnet, det finns ju dom som säger/tycker "döp henne till vad som hälst, men inte det!" <--fåntrattar Ett tag sa man försiktigt "jo.. men det är tillsvidare, kommer jag inte på något bättre namn tills dagen det ska skrivas in i stamtavlan så byter jag bara. Vad är era namn förslag då?" Men fy vad jobbigt att behöva kräla inför andra jämt, det är ju min hund! Jag kan döpa henne till va tusan jag själv vill, om det så är "yllestrumpan-dumpan". Mitt problem här var bara att jag inte själv var säker på vad jag ville döpa henne till och så länge man är osäker själv så är man flexibel och lyssnar gärna till andra föreslag.
"Tasseriets Beyla av Niebla" Blev hennes namn, och jag är nöjd =)
Jahapp, nu får jag välja hennes tilltalsnamn, Beyla lät nog inte rätt på tungan så kanske något annat. Denna gång är det ingen bokstav som hindrar utan jag får döpa henne till exakt vad som hälst! Jippi!
Sen började det om igen, massa förslag både från ens egen och andras ideér, allt mellan himmel och jord skulle fram, det var namnförslag som tex. Isa, Tjorven, Spade, Marita, Fanta, Lindas hunddjävel, Puma osv. Listan kan göras flera sidor lång! Dock var det inget som passade in, det är så många saker som avgör.
Det är min allra första hund, jag bestämmer namnet själv -såklart det ska vara perfekt!
Kriterierna för det perfekta namnet är:
* Enkelt att komma ihåg (både för mig OCH andra)
* Ska gå att utala av andra. (Kanske inte alltid lika kul att höra alla utala det "perfekta namnet" på sånt felaktigt sätt)
* Få stavelser (ska vara lätt att ropa och för hunden enkelt att lystra till)
* Ovanligt/unikt (inte ha samma namn som "alla andra"
* Får gärna ha en speciell betydelse/passa in på hunden
* Accepteras/uppskattas av "alla andra"
Men hur ska man nu få ihop det här? Bara det att man vill ha det enkelt, få stavelser så finns det ju massor av människor som redan snott alla dom namnen. Det är väl klart, ju bättre namn så vill desto fler ha det.
Hur lätt är det nu att finna ett bra namn - som är unikt också?
Det är ingen lätt match kan jag meddela. Jag sökte namn som namn, namn på ord (tex. "skugga" eller "tårta") har även sökt namn och ord på svenska, engelska, japanska, spanska, finska... Och endå finner man aldrig rätt.
Sen detta problem med vad andra tycker. Det är saker som "nä det är ett så fult namn", "Nä men jag känner en hund som heter så och jag skulle bara komma att tänka på henne och hennes elaka ägare då jag hör det", "jag känner flera hundar med det namnet", "ta stamnamnet istället/ ta absolut inte stamnamnet"
Alltid dessa kommentarer.
Nu är det bråttom, hunden blir allt äldre och får hon inte namn nu så kommer hon fortfarande kallas "vovven", "lillan" "valpsingen" osv. men jag är bestämd med att det INTE ska bli ett "kom-inte-på-nått-namn--namn" Sen är det inte så kul att hälsa på andra med valpen och på frågan "vad heter hon" tvingas svara "vet inte, har du nått förslag?"
Nu slutade detta med att hon blev döpt till Nova - nova som är en exploderande stjärna, full av energi precis som denna pigga valp (blev döpt ca 11 veckor gammal).
Namnet är ett vanligt hundnamn men jag bryr mig inte, detta är min "Nova" så det så.
Hon lystrar till sitt nya namn (om det än tar lite tid att komma) så det funkar ju. En hund bryr sig ju inte om vad dom heter
spelar ingen roll vad det betyder. Det är bara ett läte som ägaren hittat på som om man lystrar till -får belöning av-enkelt. Så varför göra så stor sak av det?
En sak som dock stör mig är att då inkallningen ropandes "Nova" inte funkade, trots lockande ljud och gester,
så testade min pojkvän att ropa "Pucko" rätt ut. Det fåniga med det är att hon kom direkt!
Road över att det funkade så testade han en gång till, det funkade igen. Jag testade själv för att visa hur fånigt
det lät och att det inte är namnet utan den som lockade som påverkade om hon kom eller ej. Ropade Pucko,
och hon kom!
Ja det är inte lätt, när man äntligen kommit på ett namn, så kommer ett annat som funkar så mycket bättre.
Men nu är det Nova, like it or not =)
