Deathnote
Jag fastnade direkt, och jag menar det!
Släpade med mig soffkuddar och la dom på golvet framför kaminen och gottade mig i värmen, läste mangan och åt små chokladhjärtan (passande godis äta till det.. kanske inte men gott var det *^_^*) Läste sida upp och sida ner, serien var faktiskt mycket spännande och så smart upplagd, det är många kluriga saker som huvudkaraktärerna lägger fram och listar ut, riktigt välgjort.
De gånger jag inte kunnat läsa mangan så har jag varit i min egen lilla värld, omskuren från omvärlden och nästan filosoferat/funderat igenom olika scener och händelser kring serien, några gånger kan jag nästan beskriva mig som halvt besatt av serien, är den verkligen så bra eller är det bara jag som råkar ha en dragning till den?
Deathnote handlar om att en uttråkad dödsgud "tappar" sitt deathnote häfte i människornas värld varefter en mycket begåvad kille vid namn Light (även han utråkad) finner häftet. Detta häfte har makten att döda människor, det räcker med att man sätt ansiktet på personen och skriver upp dennes namn så kommer han eller hon att dö. Vad gör man med en sån kraft i sin ägo? Light bestämmer sig för att sprida med rättvisa i världen och börjar döda dödsdömda människor för att göra världen bättre. Trots att många av bovarna redan väntar ett dödsstraff för sina brott så anser både regering och poliser runt om i världen att det inte är rätt att göra så. Tillsammans med en mystisk (och rejält smart) person som kallas "L" försöker dom finna ut vem som är den skylldiga, sammtidigt som Light i sin tur lär sig allt mer om detta häfte...
Det är en spännande kamp som allt fler dras in i, det gäller att alltid vara två steg före och aldrig låta sin motståndare få övertaget eller lämna ifrån sig ledtrådar som kan avslöjja. Otroligt läsvärd!
Ge den gärna ett försök, på 3 dar läste jag ut 5 pocketböcker och igår köptes ett till nummer, härligt, ser fram emot fortsättningen!
Bilder på Nova som (mindre) valp
Vet ej ålder från dom olika bilderna men under 8 veckor är hon på alla bilderna.
Den minsta midsommarstången
Jo jag vet, den blev inte stor nog för att dansas runt men visst blev den söt, inte större än en tandpetare.
Det blev ett litet pillerjobb och snyggare än så här blir det inte
Vad och hur drömmde du inatt?
Jag kan inte sluta fascineras av det här med drömmar, varje gång vi kommer in i djupsömnen kommer dessa drömmar, sen om man minns dom eller ej är en annan femma. Jag älskar mina egna drömmar ofta är dom både fantasifulla och äventyrliga (finns såklart undantag), vad jag inte förstår är vart dom kommer ifrån.
Det sägs att man drömmer om sånt man upplevt under dagen eller minnen sen tidigare. Men stämmer detta alltid in? Är allt vi drömmer minnen som bara blir ihop blandade lite?
Ett exempel som tyder på att det kan vara ihop blandade minnen är en dröm där jag åkte bak i en limousin tillsammans med Yuna (FinalFantasy X) och kämpat med ett monster (från FinalFantacy filmen) som var i ett oändligt stort rum som man kom in i genom en lucka mellan baksäterna - knäppt
När jag var mindre så hade jag en dröm där jag bland annat flög helikopter, jag som aldrig varit i en tidigare eller ens tänkt tanken, Men visst jag kanske undermedvetet tänkt mig in i tanken då jag sätt sånna i luften. Men i en annan gammal dröm så stötte jag på en människa, eller nä han var inte det trots att han såg ut som en kraftig man. Han var dessutom oslagbar och med stelt ansikts utryck och han bar solglasögon. Han rörde sig "lugnt" gående och ingav sådan respekt. Själv tyckte jag han var jätteläskig, han var nämligen efter mig.
Terminator såklart, låter precis som honom. Jovisst men inte har man sätt någon film som terminator då man gick lågstadiet, inte jag i alla fall, så vart kom det ifrån egentligen?
Har hänt att jag ibland drömt att jag varit en annan person, inte alltid med min egen personlighet utan en helt annan människa med egna egenskaper, vänner och öden, personer som jag inte alls känner till eller vet någon som påminner om. Har varit med om knäppa saker som att fly med en skoter under sommartid, bli jagad av pirater vars kapten har ljusgrå mjukisbyxor eller drömt att jag varit i en dröm (många uppvaknande innan jag är vaken på riktigt och varje gång tänkt "det var bara en dröm")
Ibland har jag drömt att jag kan flyga, jag har inte bara flugit utan även känt av vinden, viktlösheten och friheten. Det finns drömmar där jag fallit från flera hundra meters höjd men har i de lägena varit mer farsinerad än rädd över ödet. Vart har jag fått flygandet ifrån, jag är varken intresserad av flygning eller typ fallskärmshoppning (nog för att det nog vore en upplevelse). Men i drömmen får jag sån passion för det. Kan det hända... att drömmar ibland visar minnen och upplevelser från ett tidigare liv? Om vi nu tror på sånt, jag själv vet inte.
I drömmar kan man uppleva många saker som känslor och egna tankar och ord, men de senaste åren har jag även börjat känna i mina drömmar, känner av trycket då jag är i en hiss som faller neråt, slag mot kroppen då jag blir knuffad eller klämd. Nu vet jag även med säkerhet att jag drömmer i färg. Mina drömmar börjar bli allt med verkliga.
En märklig sak är att jag vid några få tillfällen haft kontakt med min riktiga kropp medan jag drömt. Som exempelvis igår så manade jag min riktiga kropp att röra benen fortare då jag hade problem med att springa snabbt i drömmen. Jag kämpade starkt med viljan och fick sen känna inpulser ner i mina ben på den kropp som sov. Jag kände skillnad på min drömkropp och den jag hade sovandes i verkligheten.
Är det vanligt att man drömmer i färg, under drömmens gång är medveten om att "det här är en dröm", att man är någon annan människa, att man känner smärta då man gör illa sig?
Drömmarna är fantastiska men oj vad många frågor dom lämnar efter sig =P
Pussel-trassel
Under veckan så angagerade jag och pojkvännen oss med att köpa ett pussel som vi nu jobbat några timmar med, vi har aldrig byggt en pussel tillsammans och mina pussel brukar vara till max 75 bitar. Vårat projekt nu gick åt att försöka få ihop ett pussel på 2000 bitar! Undra om det inte är oss lite för mäktigt... Men såklart så kämpar vi vidare.
Ett litet problem bara..
Ibland har vi tappat någon på golvet men snabbt plockat upp igen, mammas stora bouvierhund var på besök en gång och hade lagt huvudet på vårat pusselbord och sen verkade göra försök i att suga i sig en pusselbit eller två. Vi lyckades ta bort henne i tid (hoppas vi)
Men nu,
Nyss plockade jag ut något blått papp-aktigt ur valpen Novas mun, en pusselbit!
En pusselbit från vårt 2000-bitars, fy va surt...
Inte för att en av 2000 låter som en större kris, vi har ju fler pusselbitar kvar, men hur kul är det med ett okomplett pussel =/
Snökaos och eldröksproblem
Nä.. Tyvärr varade denna frid ej så länge, det var viss snöstorm och vindarna låg på - åt fel håll så det ylande monstret av rena vindkrafter nöjde sig inte med att leka och härja ute där den hör hemma, nä den letade sig ner genom skorstenen, trängde undan all eldrök ner längs dess skorsten och lät röken fly undan ut i hela sovrummet. Brandalarmet tjöt ilsket och vi vaknade med ett ryck (eldstad = ca 2 meter från säng, samma mått mellan säng och brandalarm).
Trots vårt eldande och elementet på max så var det som vanligt svinkallt i huset, trots detta så upp i bara nattlinnet och öppna ytterdörren för att vädra (gissa hur kallt det var! Hade bara ett överkast svepandes om mig då pojkvännen behöll båda täckena då han fösökte vädra bort luften från brandalarmet.
(bilden är på Nova, fotot togs efter händelsen)
Precis när larmet började tjuta och innan jag tagit mig upp såg jag Nova som satt sig upp ur sin bädd och kollade frågandes upp mot mig. Detta var andra gången stackarn fått höra det där brandalarmet (hon är bara tre månader gammal och redan varit med om två tjutande alarm). Jag minns första gången det hände, jag visste att jag inte nådde knappen för att slå av alarmet och jag såg visserligen att det inte var något farligt (brandalarmet var för känslig den gången). Jag hade greppat tag om hunden och var påväg fly ut från huset för att skona hennes öron.
Innan jag var ute lyckades pojkvännen tack och lov få tyst på elendet.
Hon är endå förvånadsvärt lugn i sånna här lägen, Nova altså. Ett högt gällt skrän fyller hela omgivningen och det enda hon gör är att kolla på mig och fråga vad vi ska göra och hur vi ska agera i en sån här situation. Precis som valpar ska göra så kollar hon av med ledaren vad det är som gäller.
Tillbaka till elden och dess rök, denna gång hade vi eldat friskt, det var så mycket ved det fick plats och detta för att vi skulle få det lite varmt, nu ville vi bara få släckt detta elende. Inte mycket vi kunde göra, det var ej synlig svart brandrök i huset i alla fall (så illa blev det aldrig) så vi överlevde ju vara kvar i rummet (hela huset stank rök). Dock vågade man inte somna om innan man vet att saken ej kommer bli värre. Det sved i ögon och hals samtidigt som vi båda är mycket medvetna om rökens farlighet och det blir mer av den.
Någon timma senare lugnade elden ner sig och vi försökte släcka den med... Aska (man tager vad man haver), detta fick det att röka lite men lågorna försvann. Mer vädring och kalla rysningar genom kroppen sen kunde man somna om...
Vädrade dagen efter på morronen, sen långa vädringar ef. jobbet och nu äntligen är stanken väck... Låt oss nu hoppas vi slipper fler stormbyar över oss
Skyltsöndag
Själv handlade jag på djurbutiken, igår fick jag en lapp som säger "köp vara under skyltsöndag och få en precent". Så det var bara köpa en billig hundleksak (ca 25kr) som jag endå tänkt köpa och syrran köpte ett ben för 5kr, vi båda fick hundgodis för ca 20kr. Vi gick plus där, dessutom bjöds det på glögg och pepparkakor samt hade tipsrunda och gissa vikt tävling. Rätt klassiskt nu för tiden att ha just dom tävlingarna och så en till "gissa antal XXXX i burken". Kom igen affärerna, kom med lite fantasi, lägg in lite andra roliga tävlingar.
På Nolia mässan i år hade dom en kul tävling, räkna ut längden på gummibanden (flera gummiband ihopknutna med varandra ihoprullad till en boll) Pojkvännen blev uppringd och vann ett graverat USB-minne! Dock kom den aldrig och vi vet ej namnet på företaget... Typiskt =/
Döp din hund
Dock tog det flera månader av fundering (funderade redan innan valpen var i magen). Som vissa (inte alla) uppfödare så ska hundarna från kullen följa ett tema, kan vara allt mellan kändistema, pastatema eller som i mitt fall, bokstavsordning. Okej, jag ska ha en tik och detta på bokstaven B, Hur lätt är det att ge en tik ett "B" namn då jag personligen tycker det låter maskulint, namn som Bamse, Bruno, Bonzo osv. men visst det finns B namn för flickor Brunhilde (och min valp blev svartvit..), Blenda, Barbie. Okej alla låter inte maskulina men dom faller endå inte mig i smaken (inget emot er som har B-döpt era hundar).
Kanske inte ett namn, man kan ju ta ord eller meningar istället. Okej nu skriver jag första spontana namnen jag kommer på: Banan, Blueberry, Born to be special, Baby, Bizzy, Bolltokig, Badanka, Ballalajka. Suck nä inget sånt passar, antingen har dom ingen som hälst anknytning till hunden (måste det det?) och meningar; även som stamnamn (som får vara långt) blir för långt...
Tillslut fann jag ut ett namn Beyla, ett fornordiskt namn (passande, vi bor ju i norden och jag är intresserad av forntiden -bingo!
That´s it!
Eller?
Nä så lätt är det inte, nu då man funnit ut ett namn ska man ta emot all kritik från dom som inte gillar namnet, det finns ju dom som säger/tycker "döp henne till vad som hälst, men inte det!" <--fåntrattar Ett tag sa man försiktigt "jo.. men det är tillsvidare, kommer jag inte på något bättre namn tills dagen det ska skrivas in i stamtavlan så byter jag bara. Vad är era namn förslag då?" Men fy vad jobbigt att behöva kräla inför andra jämt, det är ju min hund! Jag kan döpa henne till va tusan jag själv vill, om det så är "yllestrumpan-dumpan". Mitt problem här var bara att jag inte själv var säker på vad jag ville döpa henne till och så länge man är osäker själv så är man flexibel och lyssnar gärna till andra föreslag.
"Tasseriets Beyla av Niebla" Blev hennes namn, och jag är nöjd =)
Jahapp, nu får jag välja hennes tilltalsnamn, Beyla lät nog inte rätt på tungan så kanske något annat. Denna gång är det ingen bokstav som hindrar utan jag får döpa henne till exakt vad som hälst! Jippi!
Sen började det om igen, massa förslag både från ens egen och andras ideér, allt mellan himmel och jord skulle fram, det var namnförslag som tex. Isa, Tjorven, Spade, Marita, Fanta, Lindas hunddjävel, Puma osv. Listan kan göras flera sidor lång! Dock var det inget som passade in, det är så många saker som avgör.
Det är min allra första hund, jag bestämmer namnet själv -såklart det ska vara perfekt!
Kriterierna för det perfekta namnet är:
* Enkelt att komma ihåg (både för mig OCH andra)
* Ska gå att utala av andra. (Kanske inte alltid lika kul att höra alla utala det "perfekta namnet" på sånt felaktigt sätt)
* Få stavelser (ska vara lätt att ropa och för hunden enkelt att lystra till)
* Ovanligt/unikt (inte ha samma namn som "alla andra"
* Får gärna ha en speciell betydelse/passa in på hunden
* Accepteras/uppskattas av "alla andra"
Men hur ska man nu få ihop det här? Bara det att man vill ha det enkelt, få stavelser så finns det ju massor av människor som redan snott alla dom namnen. Det är väl klart, ju bättre namn så vill desto fler ha det.
Hur lätt är det nu att finna ett bra namn - som är unikt också?
Det är ingen lätt match kan jag meddela. Jag sökte namn som namn, namn på ord (tex. "skugga" eller "tårta") har även sökt namn och ord på svenska, engelska, japanska, spanska, finska... Och endå finner man aldrig rätt.
Sen detta problem med vad andra tycker. Det är saker som "nä det är ett så fult namn", "Nä men jag känner en hund som heter så och jag skulle bara komma att tänka på henne och hennes elaka ägare då jag hör det", "jag känner flera hundar med det namnet", "ta stamnamnet istället/ ta absolut inte stamnamnet"
Alltid dessa kommentarer.
Nu är det bråttom, hunden blir allt äldre och får hon inte namn nu så kommer hon fortfarande kallas "vovven", "lillan" "valpsingen" osv. men jag är bestämd med att det INTE ska bli ett "kom-inte-på-nått-namn--namn" Sen är det inte så kul att hälsa på andra med valpen och på frågan "vad heter hon" tvingas svara "vet inte, har du nått förslag?"
Nu slutade detta med att hon blev döpt till Nova - nova som är en exploderande stjärna, full av energi precis som denna pigga valp (blev döpt ca 11 veckor gammal).
Namnet är ett vanligt hundnamn men jag bryr mig inte, detta är min "Nova" så det så.
Hon lystrar till sitt nya namn (om det än tar lite tid att komma) så det funkar ju. En hund bryr sig ju inte om vad dom heter
spelar ingen roll vad det betyder. Det är bara ett läte som ägaren hittat på som om man lystrar till -får belöning av-enkelt. Så varför göra så stor sak av det?
En sak som dock stör mig är att då inkallningen ropandes "Nova" inte funkade, trots lockande ljud och gester,
så testade min pojkvän att ropa "Pucko" rätt ut. Det fåniga med det är att hon kom direkt!
Road över att det funkade så testade han en gång till, det funkade igen. Jag testade själv för att visa hur fånigt
det lät och att det inte är namnet utan den som lockade som påverkade om hon kom eller ej. Ropade Pucko,
och hon kom!
Ja det är inte lätt, när man äntligen kommit på ett namn, så kommer ett annat som funkar så mycket bättre.
Men nu är det Nova, like it or not =)
